Sem och Lieselotte Sundström lämnar Kiruna, ny destination blir Örebro. De två eldsjälarna har varit verksamma inom Kiruna Handikapp Idrottsförening (KHIF) sedan tidigt 90-tal. Detta innebär också att föreningen måste hitta ersättare till dem.

Sem är den som har varit mest synlig, något av en frontfigur, en person som vågat ta striderna med kommunen. Han har haft styrelseuppdrag sedan 1992 och han var anställd under perioden 1996-2009. Han har varit klubbens kassör och haft ledaruppdrag inom boccia sedan många år tillbaka.
Lieselotte har funnits i kulisserna, men inte haft samma behov av att synas som sin make. Hon har ingått i styrelsen sedan 1996 och 2009 övertog hon ordförandeklubban efter den smått legendariske Torsten Lövbo, tillika föreningens grundare.

Lieselotte var tidigare ordförande i lokalföreningen FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) i Kiruna. Hon fick oftast höra från föräldrarna att barnen var så trötta när de kom hem på dagarna. -Jag ansåg att det var för att de hade så tråkigt för att de saknade en fritidsaktivitet. Samtidigt väcktes tanken att bilda en idrottsförening för personer med funktionsnedsättningar. Med stor hjälp av Torsten Lövbo, då ordförande för HSO (Handikappföreningarnas Samarbetsorgan), lyckades man 1991 bilda KHIF, efter två misslyckade försök.

Sekretessen – ett hinder De har fått arbeta hårt för att nå ut till målgruppen genom all sekretess som finns. -Vi fick jobba bakvägen och höra av oss till skolor och rehab för att nå ut till de med funktionsnedsättningar. Vi hade även öppet hus på sporthallen, berättar Sem.
Föreningen har ständigt arbetat med att förändra attityder. Det har inte varit helt lätt alla gånger när det kommer nya kommunala tjänstemän och politiker. -Det har varit tungt att hela tiden börja om när det kommer nya människor som ska bestämma, säger Sem.
Idag kan de titta tillbaka i backspegeln och minnas många dråpliga historier. 

Hissen – nio år kamp Paret nämner bl.a. den långa och segslitna historien att få en allmän hiss till sporthallen. Det behövdes kommunala medel och insatser för att underlätta tillgängligheten till sporthallen. En motion upprättades 1992 om en hiss till sporthallen. Frågan hade bollats fram och tillbaka i nämnder och utskott under sex års tid när kommunen 1998 avslog föreningens begäran.

Kampen fortsatte och föreningen jobbade oförtrutet vidare trots bakslaget. Året därpå togs ett nytt beslut. Nu var kommunen beredd att uppfylla föreningens önskemål. Bygget planerades att påbörjas år 2000, så blev dock inte fallet. Men året därpå stod hissen färdig för att användas. Nio års kamp var äntligen över. Ett stort tack ska också riktas till fritidspolitikern Malte Heikki som i slutskedet gav föreningen sitt stöd och en hjälpande hand i samtalen med kommunen.

Innan den allmänna hissen byggdes fanns det en materialhiss på baksidan av sporthallen. Den var dock inte tillräckligt handikappanpassad och samtidigt var man tvungen att påkalla en vaktmästares uppmärksamhet för att låsa upp utrymmet. KHIF anordnade 1996 handikappidrottens dag för att bl.a. belysa svårigheterna att ta sig in i sporthallen för en rullstolsbunden person. Ett antal särskilt inbjudna politiker försedda med varsin rullstol nyttjade materialhissen och sedan fortsatte färden runt ett antal hinder, inte helt problemfritt. Onekligen var de många av dem som fick sig en tankeställare.

Handikappade skapar jobb och ger pengar 2003 efterlyste Sem en annan debatt om LSS, lagen om särskilt stöd. Han ansåg att politikerna präntar in i huvudet på folk att handikappade indirekt är orsaken till kommunens dåliga ekonomi. Sem tog fram fakta på vilka pengar de handikappade drar in till kommunen.
Slutsatsen var att de handikappade inte är tärande, utan genererar bidrag till kommunen som betyder arbetstillfällen och skatteintäkter.
Jan Viinikainen, ordförande för omsorgsnämnden, medgav också att debatten om LSS varit lite väl enkelspårig. Han uppgav att de bara har tittat på kostnaderna och inte vad det betyder för kommunen.

Felparkerare
Felparkerare som blockerar handikapprampen till sporthallen var en fråga som också var aktuell under många år. Många gånger fick man bära upp sina idrottsutövare med rullstol eftersom det stod bilar i vägen. Föreningen påtalade problematiken för sporthallspersonalen eller vid arrangörsmöten, men det hjälpte föga. Men idag är det betydligt bättre.

Prischocken
Privatiseringen av bowlinghallen 2004 var en annan nöt som föreningen motsatte sig. En chockhöjning av priserna skedde tämligen omgående vilket motsvarade 250 procent.
-Vi befarade att det skulle bli så här och varnade för konsekvenserna, men det var ingen som lyssnade, minns Sem. Merkostnaden gjorde att KHIF senare minskade ned från två träningskvällar i veckan till en. I ett senare skede drog föreningen även ned på antalet spelbanor för att hålla nere kostnaderna. 

Färdtjänsttaxan – en het potatis
I november 2009 blev stadshustrappan i Kiruna målet för en protestaktion mot Kiruna kommuns nedskärningar. PRO Kiruna protesterade mot beslutet att det administrativa bidraget samt stödet till föreningslokaler till pensionärsorganisationerna tagits bort. Även handikapporganisationer tillsammans med KHIF fanns representerade.
Chockhöjningen av färdtjänsttaxan som gjordes den 1 juli 2009 resulterade i protester. Delar av KHIF:s medlemmar hade blivit drabbade och därför gjorde föreningen tidigare under hösten en skarp skrivelse till kommunstyrelsen.

Sem hamnade på stadshusets entré i en livlig diskussion gällande chockhöjningen av färdtjänsttaxan med kommunens politiker. Kenneth Nilsson, ordförande i socialnämnden, och kommunalrådet Kenneth Stålnacke ”grillades” rejält. Kommunen gjorde sedan en kovändning. En ny och lägre taxa började att gälla fr.o.m. den 1 januari 2010.
”Det lönar sig att protestera och agera. Att träffa politikerna och därigenom påverka. Det räcker inte att sitta hemma och gnälla utan man måste engagera sig och våga ta striden med politikerna”, berättade Sem för den församlade pressen. Det mediala intresset var också stort, både NSD och Nordnytt, fanns på plats och gjorde sina intervjuer med Sem.

Intervjun närmar sig sitt slut, men Sem har ändå några tankar gällande Socialdemokraternas valmanifest under det senaste kommunvalet. Där sades bl.a. att man ska satsa på handikappidrotten, vad det innebär i praktiken är osäkert trots att Sem tidigare har fört diskussioner med nuvarande kommunalrådet Mats Taaveniku.

KHIF:s valberedning har jobbat hårt den senaste tiden för att hitta ersättare till paret Sundström, dels försvinner föreningens ordförande och kassör samt boccialedare. Inget napp ännu, däremot ett flertal nej tack.
-Jag hoppas att ni fortsätter att kämpa. Nu gäller det att få övriga i styrelsen att ta ett steg framåt och engagera sig mer, avslutar Sem Sundström.
Eller som man bruka säga ”ingen kan inte göra allt, men alla kan göra något”.

Ove Björnström

Sem Sundström längst till höger i en het diskussion 2009 med dåvarande kommunalrådet Kenneth Stålnacke gällande färdtjänsttaxan. Nordnytt intervjuar.