Torsten Lövbo hedersledamot i Kiruna HIF

Pompa och ståt präglade Kiruna Handikappidrottsförenings (Kiruna HIF) årsmöte den 18 mars 2010. Föreningen beslutade enhälligt att utse sin första hedersledamot. Mottagare blev förre ordföranden Torsten Lövbo, en smått legendarisk person inom Kiruna HIF. Det var en märkbart tagen och rörd Torsten som mottog diplomet som bekräftade att han nu är hedersledamot nr 1.

- Det här är ett erkännande, något som jag värdesätter väldigt högt. Kan jämställas med NIF:s (Norrbottens Idrottsförbund) förtjänstmedalj i guld som jag fick 2001, säger Torsten. I samband med årsmötet erhöll han även NHIF:s (Norrbottens Handikappidrottsförbund) förtjänsttecken silvernålen.

 

Bildade föreningen

Torsten föddes i Vittangi 1925 och kom tidigt i kontakt med idrotten. Sedan 40-talet har han varit involverad i föreningslivet. Ett flertal föreningar har passerat revy under årens lopp. På 80-talet väcktes hans intresse för handikappfrågor och han var aktiv i bl.a. Hjärt- och lungsjukas förening och HCK (numera HSO = Handikappföreningarnas Samarbetsorgan). Men det var 1991 som han var med och bildade Kiruna HIF. Det var handikappföreningarna i Kiruna som tog upp frågan i HCK Kiruna (Handikappförbundens Centralkommitté) om bildandet av en idrottsförening för personer med funktionsnedsättningar. Man saknade en sådan förening i Kiruna, och målgruppen hade ett behov att få träna regelbundet. Mottot ”alla behöver röra på sig oavsett handikapp”, lyste också som en röd tråd i sammanhanget.

Två tidigare försök att starta en förening för handikappidrott i Kiruna hade runnit ut i sanden. Detta var alltså tredje gången gillt och nu gick det vägen.

 

Kamp och förändrade attityder

Under perioden 1991-2008 var Torsten föreningens ordförande och dess frontfigur. Även om krafterna tryter så här på ålderns höst, så har han många klara minnesbilder.

- Vi har jobbat mycket med attitydförändringar hos omgivningen. Att informera är något som vi har lagt extra krut på. Vi har tagit alla tänkbara möjligheter att föra fram vårt budskap. Tidigare möttes vi av nonchalans i samband med ex. lokalbokningar, minns Torsten.

Men även att skapa tillgänglighet till lokaler som är handikappanpassade har varit en betydande uppgift. Han minns också den segslitna hisshistorien, anskaffandet av en hiss till sporthallen. Det blev åtta års kamp med skrivelser, uppvaktande och påverkan av kommunens politiker och tjänstemän. Men till slut fanns både en rullstolsramp och hiss tillgängliga på sporthallen.

- Vi har nog varit som en nagel i ögat hos kommunen, skrattar Torsten.

 

- Men det finns och har funnits politiker som har varit förstående och insett att vi har en viktig samhällsfunktion att fylla, fortsätter han. Han nämner förre kommunalrådet Harald Ericson, som lyfte frågan om en höjning av lönetaket på lönebidraget. Andra som får del av berömmet är Lars Essling, Bengt Ek, Ann-Helen Bergsten, Malte Heikki och nuvarande kommunalrådet Kenneth Stålnacke. Av kommunens tjänstemän är Lennart Lantto ett självklart val. Lantto var också behjälplig i samband med föreningens bildande.

 

Framtiden

Han ser ljust på framtiden för Kiruna HIF. – Vi har en fungerande organisation och har verktygen för att överleva. Vi har alltid haft en bra sammanhållning i föreningen, berättar Torsten. En viss oro känner han över ledarrekryteringen, där finns det att göra. Men även att få föräldrarna mer delaktiga i verksamheten. Goda medarbetare har han haft under åren. Han nämner givetvis parhästen Sem Sundström, men även Lieselotte Sundström, Connie Rasmussen och Fale Fredriksson.

 

Ekonomin är också en ständig stötesten. Här får man aldrig slappna av. – Sponsorerna har under senare år visat en större förståelse för vår verksamhet. Handikappidrotten har fått större medialt utrymme vilket skapar ringar på vattnet, menar Torsten.

 

Torsten vill också passa på att ge kommunen en känga gällande privatiseringen av bowlinghallen 2004 vilket ledde till kraftigt höjda lokalhyror. – Kiruna kommun ska ju anses vara en handikappvänlig kommun, men med dessa höjningar så rimmar det väldigt illa. Föreningen blev också nödgad att dra ner på antalet träningstillfällen p.g.a. den uppkomna situationen.

 

- Det är viktigt att personer med funktionsnedsättningar inte ska behöva stå med mössan i hand och undra om man får finnas till. Det är handikappidrottens skyldighet att bevaka deras intressen och rättigheter, avslutar profilen Torsten Lövbo.

 

Text och bild: Ove Björnström